Flora Aurora Persefone

Folk verkar ta begreppet familj på största allvar. Står inte min släkt nära utan undviker all kontakt med dem om det är möjligt. Jag mår bättre av att inte träffa dem då de flesta av mina släktingar är allt annat än vänliga. Andra verkar däremot se detta som ytterst udda och till och med dumt. Många verkar se släkt och familj som något som måste respekteras och bibehållas trots att man hatar varandra som individer. Jag står min syster nära och sedan är jag väl hyffsat social med mina föräldrar men jag skulle enkelt kunna ge upp all kontakt med dem om de gick över gränsen. Vad som menas med att gå över gränsen kan vara svårt att förklara men i mitt fall så kan jag ju ta min mammas egen mor som exempel. Hon har i hela mitt och min systers liv gjort allt för att nedvärdera oss och använt sig av alla tänkbara metoder för att få oss att må dåligt. För egen del skulle jag definitivt välja att säga upp kontakten med min egen mamma om hon gjorde så om jag hade barn. Min egen mamma gör istället tvärtemot. Hela vår barndom tvingafde hon oss att spendera tid med hennes mamma och förnekade att vi blev dåligt behandlade. Nu när jag och min syster är vuxna träffar vi aldrig mammas mor men mamma tar hand om henne jättemycket, speciellt nu då hon börjat bli glömsk. Jag har sämre kontakt med min mamma än avd min syster har och jag vet innerst inne att jag knappt kommer att ha kontakt med henne då vi flyttar i höst. Det är svårt att förklara hur jag känner men kort och gott kan man väl säga att jag tycker att föräldrarskap ska gå före den relation man har med sin mor. Om jag har så pass tur att jag någon gång i framtiden får barn så skulle jag aldrig vilja umgås med familjemedlemmar om de var elaka mot mina barn. I mina ögon är familj dem man väljer att ha i sitt liv. Pojkvännen och hunden är de sötaste och raraste familjenmedlemmar jag har. Och de betyder betydligt mer än vad någon familj kan betyda som enbart är familj för att det finns ett blodsligt band.

Idag är en dålig dag, minst sagt. Strulet med inrapportering av betyg verkar inte ge med sig inom en snar framtid och sedan är det en massa skit på det personliga planet som gör att jag bara vill ta med mig älsklingen och försvinna. Funderar på att ta en promenad med älsklingen när han kommer hem om en liten stund. Kanske hjälper att få lite frisk luft så att jag kab rensa huvudet på alla tankar och känslor.